EU-politik

Visst, kriget mellan Israel och Hamas är förskräckligt men det äger inte rum i Europa och det är väldigt litet svenska EU-parlamentariker kan uträtta med avseende på det. Men när jag i går kväll kastade bort några timmar av mitt liv (som jag aldrig kommer att få igen) på att lyssna till partiledardebatten inför EU-valet kunde jag notera att det var en fråga som verkligen engagerade ledarna för våra svenska riksdagspartier.

Östersjön ligger definitivt i Europa. Sverige är det land som har längst kust mot sagda innanhav. Östersjöns bedrövliga tillstånd och rovfisket på dess näst intill utrotade bestånd av sill och torsk är definitivt beroende av europeiska politikers beslut. Det vore, enligt mitt måhända enkla sätt att se på saken, vettigare och rimligare om våra svenska politiker försökte lösa östersjöproblemen än att de kom med grötmyndiga förslag på hur mellanösternproblemen bör lösas. 

Den som tror att Östersjön ens nämndes i debatten kan räcka upp handen. Eller, förresten, gå direkt in i skamvrån och sätt på dig dumstruten...

 

Nu är det snart dags!

På torsdag infaller fiskeårets viktigaste helgdag - Första Metaredagen - och det här inlägget skriver jag för att påminna er om den så att ni inte råkar bli inplanerade för någon annan, helt ovidkommande, aktivitet än just mete.

Nu ska det tydligen bli någon slags väderelände igen på onsdag (inte ens det kan regeringen sköta...) men på torsdag ska det förhoppningsvis råda någotsånär tjänligt vårväder. Min arbetshypotes är sik/havsöringmete. Plan B är bottenmete i kanalen och sistahandsalternativet någon form av mete i hemmaån.
 

En hemlighet

Det vet väl alla? Hemligheten... Den att rovfiskar formligen älskar röda glas- eller plastpärlor? Att ett bra gäddrag blir minst dubbelt så bra när tillverkaren bemödar sig att förse det med denna magiska detalj. Gjorde inte du det så känner till den nu. Och viska gärna det lika hemliga ordet - helmi - när du vevar in draget. Det aktiverar den röda pärlans fångstgivande egenskaper. Men... Ssssh...

En ljusglimt

 

Enkla förklaringar ska man förhålla sig skeptisk till för saker och ting är inte alltid som man tror och oftast betydligt mer komplicerade än så. Samtidigt måste man noga akta sig för att falla i fällan att inte göra någonting bara därför att man inte vet allt.

Att syre, på det stora hela, är en förutsättning för organiskt liv som vi känner det är en sak. Att avsaknad av syre lett till sk döda bottnar i de djupare delarna av Östersjön vet vi. Därför är det bra, för att inte säga nödvändigt, att syrerikt saltvatten från Nordsjön tillförs vårt döende innanhav. Så sker med ojämna mellanrum och att så nyligen skett är alltså en god nyhet.

Samtidigt minns jag det närmast totala fokus som under sjuttiotalet låg på just saltvatteninströmningen som förklaring till bottendöden och de modeller som fanns att beskåda på Gotlandsbolagets färjor. Tillförsel av friskt, syrerikt, vatten är nödvändig men hjälper föga så långe vi - länderna kring Östersjön - fortsätter att pumpa ut skit och andra näringsämnen. När ska vi lära oss att bedriva jordbruk utan att göda Östersjön? Vilka av våra partier kommer att ha det på sitt valmanifest?

Charity begins at home

 

Det engelska ordet charity brukar översättas till välgörenhet och det kan vara rätt ibland men dess vidare betydelse är snarare välvillighet. Att vara juste, helt enkelt. Oavsett vilken tolkning man väljer, så bör man utöva den, som alla dygder, hemma. Bland I-världens politiker och miljardärer är det annars populärt att förlägga åtgärder för att, till exempel, minska utsläpp eller på andra sätt rädda klimatet till något fattigt (=billigt) land för att inte behöva bekymra sig om hur man lever på stor fot här hemmavid. 

Nu är jag inte ute särskilt efter hamburgerkedjan Max men det Aftonbladet fått fram om deras sätt att försöka framstå som klimatneutrala är belysande (och typiskt). 

– Vi tar mycket allvarligt på dessa påståenden och kommer säkerställa att Zeromission, som sålt kolkrediterna till oss, följer upp dessa snarast, säger hållbarhetschefen Kaj Török.

Själv hade jag - utan att vara insatt vare sig i trädplantering, fattigdomsbekämpning eller förhållandena i Uganda - på förhand kunnat tala om för Max att det hela var en dålig idé. Att köpa sig ett bättre samvete fungerar inte. Men förmodligen var det fråga om en marknadsföringsploj snarare än om ett seriöst försök att göra världen bättre. För de är väl inte helt kokobänga, de som driver Max?

(Zeromission? Nollor med ett uppdrag? Eller syftar namnet på de resultat som uppnås?)

Deep Sea Reporter

Deep Sea Reporter är en hemsida all som fiskar i eller av annan anledning bryr sig om havet (och att leva på Jorden är en tillräcklig anledning att göra det) borde följa.

Att krill dör i Gullmarsfjorden oroar mig trots att jag bara fiskar där, i bästa fall, någon enstaka gång per år. Men Gullmaren är ur flera aspekter viktig och den fredning av flera arter som gjorts där har visat lovande resultat. Allt är inte och får inte vara mörker men för Östersjön ser det dessvärre tämligen svart ut. EU verkar se det som en prioriterad uppgift att köra alla dess fiskbestånd i botten och ibland lyckas faktiskt politiker med vad de satt sig före att göra...

*     *     *

En ödmjuk önskan om att bry sig – från en orolig redaktör Nu i maj väntas ICES, Internationella havsforskningsrådet, komma med nya råd inför årets fiske. Hur mycket fisk vi kan ta upp ska vara beroende av hur mycket bestånden tål men så är det inte alltid. När politiker och lobbyister får sagt sitt blir kvoterna nästan alltid högre än vad havet egentligen tål. Hela vårt välbefinnande är beroende av naturen, av att luften och skogarna och haven mår bra. Det gäller alla djur, också oss människor även om vi ibland verkar tro att vi befinner oss i ett annat universum. Ett som är betydligt mycket större och rikare än det vi faktiskt lever i. Och det verkar speciellt vara så när det gäller havet. Som att vårt intresse stannar vid ytan. Men dyk ner! Befinn dig i det där tredimensionella ”rummet” med fiskar och blötdjur, nakensnäckor och kelpskogar, koraller och plankton. Känn efter! Titta! Förundras över den värld från vilken vi alla är skapade ur, och säg sen att ”det där är något jag inte behöver bry mig om”. Jag tror inte att du gör det. ICES första råd förra året, om fångstmöjligheterna för sill i Östersjön, var noll (0). Vi borde inte fortsätta fiska om vi vill ha kvar sill i Östersjön, sa de. Nu slutade det inte så, vi fick fortsätta fiska och ganska mycket till och med. Därför ska det bli spännande att följa årets fiskekvot-runda. Spännande och sorgligt, för i slutändan är vi alla förlorare när fisken tar slut. ”Jag kräver inte att vi lämnar alla moderna bekvämligheter bakom oss” skriver Craig Foster, han som gjorde filmen “My Octopus Teacher”. ”Vädjar bara om att vi ska lära känna naturen bättre, i stället för att försöka ’rädda’ den.” - ”Vad skulle hända om vi kom ihåg att vi är en del av den här vilda världen - och låter den förståelsen och ödmjukheten vägleda varje val vi gör?” Som att lämna tillräckligt mycket fisk i havet för att det ska vara hållbart, för fiskbestånden, för klimatet och för vår framtid. Text: Lena Scherman  Foto: Göran Ehlmé