måndag 15 januari 2018

Ikoniska haspelrullar XI - D.A.M. Quick 3000; den tuffaste av dem alla


Ett halvt decennium efter det att Daiwa släppte sin silverserie med utanpåliggande spole kom ärevärdiga Deutsche Angelgeräte Manufaktur (D.A.M.) med sitt svar. Man byggde vidare på sitt beprövade koncept med en urstark snäckväxel, försåg rullen med en utanpåliggande spole i aluminium och en slirbroms med asbestbelägg. Quick 1000-serien är brutala rullar. Quick 3000 är mellanmodellen. 




1977 fanns fortfarande både järnridån och Berlinmuren kvar och det var på den västra sidan om den senare som D.A.M. tillverkade sina rullar. Mitt exemplar (det ena av dem)  inspekterades av herr Schlenke innan den lämnade fabriken. 




Ofta sägs det att en rulle är "byggd som en stridsvagn". Det är nästan alltid en överdrift, men i det här fallet stämmer det. De enda delar på rullen som inte är av högvärdig metall är, förutom den nyss nämnda etiketten, den del av bygeln linföraren är fäst i, vevhandtaget och vredet till slirbromsen. Och så, förstås, bromsskivorna av asbest...




Rullen på bilderna är, för att vara redo för tuffa tag, fylld med Power Strike 50 lbs flätlina. Sedan gäller det bara att ha ett spö som håller (som det niofots Sportex Carbon Fibre Turbo Pike den här rullen oftast sitter under). För rullen gör det. Varken spolaxeln i höghållfast stål, de precisonsskurna dreven i fosforbrons och stål, den urstarka backspärren, linföraren av wolframkarbid, stativet i aluminium eller någon annan del i den här rullen ger upp. Inte någonsin. 

Museiföremål

De är rejäla pjäser, dessa gamla wobblers. Som referens kan ni ta den 200-grams torskpilk som hnger i mitten eller vykortet (på högkant) längst till vänster i bild.

I Ljugarn på Gotlands östra sida finns en liten fiskehamn. Eller kanske är den numera en fd fiskehamn. När jag växte upp (på sjuttiotalet) och fiskade i Lauviken alldeles söder om Ljugarn bedrevs det fortfarande yrkesfiske från hamnen i Ljugarn och där röktes även fisk, framförallt de berömda gotlandsflundrorna.

Flundror intresserade mig föga (även om jag åt dem med förtjusning). Nej, det var huvudsakligen gädda jag var ute efter och på den tiden fanns det gädda i viken. Mycket gädda. Och grov.

Själv har jag aldrig bekänt mig till den skola som säger att man bör ha stora drag om man är ute efter stor fisk. De allra flesta av mina gäddor har jag tagit på skeddrag som varit mellan 50 och 75 mm långa och den allra största tog jag på just ett fem centimeter långt Kaleva. I Ljugarn...

Men när jag för några år sedan tittade in i det lilla anspråkslösa muséum som inrättats i en av bodarna i hamnen och fick syn på de gamla spruckna, de flesta uppenbart hemsnidade, träwobblers som hängde på en vägg var det inte utan att jag började undra om gäddfisket i viken varit ännu hetare några decennier innan jag själv härjade där. Jag menar, de där betena var ju knappast avsedda för snipor...

söndag 14 januari 2018

Snusmumrikfiske

UL-spöt med rulle, riggat och klart, väger in runt två och ett halvt hekto. Resten av utrustningen ryms i ledigt i ena bröstfickan på min fiskejacka.
All bloggande om UL och QUL gjorde mig sugen på att komma ut. Trots gråväder och en ond tå (gubben lider av gikt) drog jag på mig vadarstövlarna och körde ut mot Kapellskär. På väg dit såg jag folk åka långfärdsskridskor på blank nyis så det fanns uppenbarligen en viss risk för landis och den kalla snålblåst som mötte mig när jag parkerat bilen gav inte anledning till någon större optimism. Men jag hade tur (och svallet från färjetrafiken brukar ganska effektivt hindra isläggningen just här).

Under den några hundra meter långa promenaden från parkeringen, förbi småbåtshamnen och genom skogen ut mot Skärholmen slog mig en av UL-fiskets stora fördelar. Även packningen blir ultralätt. Spöt med rulle, som är lätt, var det enda jag bar med mig. Resten av min utrustning - två små askar med olika drag, en plastpåse med tacklade tobisimitationer,en påse stinkande sandmaskimitationer, en påse beteslås, kniv och peang låg i höger bröstficka på min fiskejacka. Eftersom det bara handlade om en snabb avstickare hade jag inte brytt mig om någon matsäck men ett smörgåspaket hade rymts i den andra bröstfickan och en liten kaffetermos hade jag kunnat trycka ned i någon av benfickorna på mina fiskebyxor.

Klädd i grönt och med pipan i mungipan och lätt packning kände jag mig nästan som min idol Snusmumriken. När det blir litet varmare ska jag se till att ta med en munharmonika....

Rullen var fylld med ny lina. Kan en 0,18 mm tunn nylonlina verkligen hålla för 5,4 kilo? Det verkar nästan science fiction. Men tre gånger drog jag loss mitt drag ur tången och inget drag blev kvar så hyfsat stark är den uppenbarligen. 

Någon fisk blev det inte. Inte ens att nafs. Men vad gör det? Jag fick ju komma ut och fiska. Det är vad det handlar om för mig. Att fiska, inte nödvändigtvis att fånga fisk.

lördag 13 januari 2018

UL (3)

Linor för UL


Håller linan?


Jag tar upp de vanligaste frågorna först. Hur stark lina behöver man? Håller verkligen en 0,16 mm nylonlina med brottstyrka runt två kilo om man skulle råka kroka en riktigt stor abborre eller om en gädda skulle få för sig att nafsa åt sig ens spinnare?

Mitt svar är att jag aldrig förlorat en fisk på grund av att linan dragits av. När jag sett det ske har det alltid varit fiskaren som använt mer våld än vad hans utrustning varit dimensionerad för. Med ett mjukt och böjligt spö, litet is i magen och en varsam hand klarar man även stora fiskar med sina UL-grejor. Använder man spöt och rullens slirbroms på ett förnuftigt sätt är den enda möjligheten för fisken att dra av linan att först tömma spolen. Det har jag heller aldrig råkat ut för.

En gammal tumregel (från nyloneran) är att man inte ska ställa in slirbromsen på ett högre motstånd än motsvarande 1/4 av linans brottstyrka. Detta låter kanske löjligt litet. Med den 0,16 mm lina jag nämnde skulle bromsen alltså vara inställd på ca ett halvt kilos dragkraft. Men testa själv. Rigga ditt UL-spö och be en kompis hålla i en fjädervåg (eller en sådan där modern eletronisk mackapär om du inte är Old School) i vilken du fäster linan. Låtsas sedan att kompisen är en (ful) fisk och sätt så hård press du vågar med ditt spö. Förmodligen fegar du ur innan vågen nått halvkilosstrecket. Ändå har du en säkerhetsmarginal eller reserv motsvarande 75% av linans brottstyrka. Det räcker.



Nylon- eller flätlina?


När UL-fisket slog igenom i Sverige (dvs på sjuttiotalet) var i praktiken monofil nylon den enda sorts lina som fanns att tillgå. Nu är situationen en helt annan med alla olika sorters "superlinor" som finns. Själv föredrar jag fortfarande nylonlinan. Eftersom den är elastisk så håller en nylonlina med en brottstyrka på 3 kilo i praktiken för mycket mer än vad en stum lina med samma brottstyrka (nu talar jag om faktisk brottstyrka och inte de mer eller mindre vederhäftiga uppgifter som står tryckta på förpackningen) gör. En stum lina brister omedelbart när den utsätts för en dragkraft som överstiger brottstyrkan. En nylonlina reagerar på samma påfrestning genom att först töjas. Elasticiteten ligger typiskt sett någonstans mellan 15 och 30%. Det innebär att om linans elasticitet är 20% och man har 20 meter lina ute så kan den töjas ut ca 4 meter utan att brista. Detta är en, vid fiske med tunna och klena linor, helt avgörande fördel.


Den lina jag vanligen använder (inte bara till UL) är Sufix XL Strong. Det är en kvalitetslina som har de egenskaper jag behöver men som ändå inte tillhör de dyrare. Den är smidig, knutsäker. lagom elastisk och tillräckligt stark. På bilden ses dimensionerna 0,16 och 0,18 mm, dvs de dimensioner jag oftast använder vid mitt UL(eller QUL)-fiske. Överst en spole med en lina jag köpt nyligen (och inte hunnit fiska med). Det är Kali Kunnan Typhoon i dimensionen 0,14 mm med en angiven brottstyrka om 3,750 kg (!). Håller den vad Kali Kunnan lovar skulle den alltså vara avsevärt mycket starkare än Sufix XL Strong 0,18 mm (som av Sufix deklareras ha en brottstyrka om 2,8 kg). Faktum är att den skulle vara starkare än XL Strong i dimensionen 0,20 mm som har en uppgiven brottstyrka om 3,3 kg. Det ska bli intressant att teta typhoonlinan.

Vill man av någon anledning, tex därför att man uppskattar den "direktkontakt" som många anser vara dessa linors stora fördel, använda superlina för UL-fiske så måste man antingen ta det betydligt mer försiktigt (för att inte riskera att ett ryck ska leda till att linan momentant utsätts för påfrestning övertigande dess brottstyrka eller använda en lina med betydligt högre brottstyrka än nylonlinan. Väljer man det senare alternativet måste man beakta att den övriga utrustningen - spö och rulle - är relativt bräckliga. Som alltid finns det en svagaste länk och med en stum och dessutom stark lina över naturligtvis påfrestningarna på spö och rulle. Dessutom, det är i alla fall min åsikt, försvinner mycket av charmen med UL-fisket om man använder en alltför stark lina.

Av de superlinor jag provat är den jag tycker fungerar bäst till UL-fiske Berkleys Nanofil. Den är inte en flätlina utan en sk unifilament, dvs precis som en monofil nylonlina "entrådig". Den är styv, ungefär som en monofil nylonlina, vilket reducerar risken för vindknutar och att linan snor sig runt spöringar som annars är vanliga problem vid användandet av mjuka flätlinor i klena dimensioner. Problemet med Nanofil är att den har en glatt yta som gör den mindre knutsäker. Man måste välja rätt knutar och utföra dessa med omsorg. Den glatta ytan och linans avsaknad av minne gör att det är den mest lågkastande lina jag använt. Den är lika stum som (eller stummare än) andra "flätlinor" men har inte lika hög brottstyrka relativt diametern. Den klenaste dimensionen jag ansett det tillrådligt att fiska med är, det är i alla fall vad som står på förpackningen, 0,111 mm.



FC?

Flourocarbon- eller FC-linor  har jag, när det gäller UL-fiske, för liten erfarenhet av för att göra några säkra uttalanden. Jag har 0,17 mm Sufix FC-lina på en av mina UL-rullar och kan inte säga att jag märker någon egentlig skillnad jämfört med monofil nylonlina i samma dimension.



Köp lina på bulkspole



Enligt "min" definition av vad som är UL (eller QUL) ska linan, om vi talar om nylon, inte vara grövre än 0,20 mm. Själv använder jag numera inte tunnare lina än 0,14 mm och oftast 0,16 eller 0,18 mm. När det handlar om såpass tunna linor är kvaliteten avgörande. Dessbättre behöver högkvalitativa linor inte vara särskilt dyra, särskilt inte om man köper dem på sk bulkspole. Detta bör man, för övrigt, göra även av det skälet att man vid UL-fiske bör byta till fräsch lina ofta, detta då det med den redan mycket tunna linan inte finns några marginaler för småskador och slitage.





Test


Vad är "test"? Det där som uttrycks i lbs (pounds) och som står både på linspolar och på rullarnas spolar, i det senare fallet kompletterat av en angivelse i yds (yards)? I teorin handlar det om linans brottstyrka, dvs en 2 lbs lina ska hålla för två pound, dvs knappt ett kilo. Men så är det inte, i vart fall sällan. Det inser man om man vet att en lina med en given brottsyrka kan ha väldigt olika diameter. För att angivelsen 4 lbs test/140 yds på en rulle ska bli begriplig  måste man förstå testangivelsen som en uppgift om linas diameter. I praktiken är det (oftast) så att 2 lbs motsvarar 0,15 mm, 4 lbs 0,20 mm och 6 lbs 0,25 mm. Däremot kan man var hysat säker på att linans brottstyrka inte understiger dess "test". Ofta nog håller linan dubbelt så mycket. Detta sammanhänger med att testangivelserna hängt med sedan den monofila linans barndom (då en 0,15 lina höll runt ett kilo). 



Den viktigaste detaljen


Till sist: Ingen lina är starkare än vad din knut är. Det är meningslöst att köpa en dyr rulle med fin och mjuk slirbroms, ett bra spö och en högkvalitativ lina för att sedan göra en undermålig knut. Var noggrann med knutarna - kan du inte knyta så är dig, det är inte kärnfysik - och kontrollera ofta de yttersta metrarna av din lina. Gör du det så kommer den att hålla.

Uncle Steve

Uncle Steve annonserade för snart två år sedan att han tog time-out. Detta besked har utlöst reaktioner som den här, den här och den här. Det finns fler. Vi är många som saknar Uncle Steve. Fiske behöver inte vara så märkvärdigt.

UL (2)

Beten för UL

När jag, efter att någon gång i början på sjuttiotalet läst Jan Olssons epokgörande artikel i FiskeJournalen började med UL-fiske var utbudet av lämpliga drag mycket begänsat. Huvudsakligen utgjordes det av små spinnare (Aglia, Gliet, Droppen mfl) och skeddrag. ABU hade på den tiden flera fina små skeddrag i vikterna 4 och 10 gram och finishen på dessa drag var,jämfört med de stansade kinesiska plåtbitar som numera bär företagets namn, närmast av juvelerarklass. Förtyngda flugor (streamers) var ju lätt att ordna och när jag under försommaren jagade näbbgädda från en hamnpir på den gotländska ostkusten var mitt bete ett litet pimpelblänke med en pytteliten trekrok (även den tänkt för pimpelfiske) fäst i blänket med en kort tafs av nylonlina. Det fungerade alldeles lysande.




Samma beten finns fortfarande att köpa även om, som sagt, vi nog aldrig åter får se så fina skeddrag från ABU som då. Dessutom finns ett bedövande utbud av mjukplastbeten som lämpar sig väl för UL. Man riggar och använder dem på samma sätt som vid tyngre fiske- på jigghuvud, texas- eller carolinarigg, med ett blyhagel en bit upp på linan, på ett dropshottackel osv - men med UL-utrustning kan man dessutom kasta även små mjukisbeten tillräckligt långt utan något annat sänke än kroken.




Streamers nämnde jag. Dessa kräver sänke (eller en liten plastkula/bombarda som kastvikt). Texas- och carolinarigg fungerar eller så klämmer man fast ett eller några blyhagel några decimeter framför flugan. Var bara försiktig så att den tunna linan inte skadas. Bäst är, där man fortfarande får använda bly, de mjuka (brittiska) hagel som kan klämmas fast med fingrarna. Numera finns även (eller börjar i alla fall komma) blyfria alternativ. Visst ska vi vara försiktiga med bly i naturen men här handlar det om något eller några enstaka gram.




Ett av mina favoritbeten vid UL-fiske efter abborre är små maraboujggar. Dessa både kastar och fiskar suveränt bra. Hemtagna med små knyckar pulserar maraboun på ett sätt som verkar oerhört lockande på fisken. Tar man hem snabbare ligger all fibrerna slickade bakåt och ger en perfekt illusion av ett flyende gli. Det finns även varianter med en liten spinnarsked som ska öka attraktionskraften. Dessa tar jag till om de vanliga jiggarna inte skulle producera, dvs ytterst sällan.




Miniatyrwobblers (när jag började hette det wobbler, nu talar man om poppers, crankbaits och en massa annat men jag säger fortfarande wobbler) anses av många vara mycket effektiva. Själv använder jag dem mer sällan, främst när jag vill ha ett flytande bete som kan tas hem i eller alldeles under vattenytan när jag fiskar i grunt vatten med besvärlig bottenvegetation.

Själv fiskar jag mest från kusten och där har man ofta vind som kan göra det vanskligt att kasta UL-beten. Ett oförtyngt mjukplastbete eller en tregrams wobbler kommer inte många meter i motvind. Dessbättre finns det nu ett stort utbud av små kastpilkar som gör att jag inte längre behöver konvertera pimpelblänken. Det finns även små genomlöpsdrag i för UL-fiske lämpliga vikter. Med dessa beten får man i nästan alla väder i vilka man överhuvudtaget kan och vill fiska tillräckligt långa kast.


Med rätt "ammunition" - tex  kastpilkar, genomlöpsdrag eller kompakta skeddrag - kan man få förvånansvärt god räckvidd även med ett UL-spö. 


Oavsett vilket bete man väljer så finns det en detalj som är viktig vid allt fisk men som vid UL-fiske är helt avgörande, nämligen kroken. Den måste, ovillkorligen, vara så liten som möjligt, av tunn tråd och absolut sylvass. Själv föredrar jag enkelkrok. Mitt resonemang är att, allt annat lika, så är det lättare att få penetration (krokning) med en spets än med två eller tre. Dessutom är ju bottennapp vid UL-fiske ofta lika med ett förlorat bete och trekrokar är, det är i alla fall min erfarenhet, väldigt effektiva när det handlar om att fastna i annat än fiskmunnar. Har de drag du vill fiska med onödigt stora eller grova krokar så byt ut dessa! De ratade krokarna kan användas vid annat fiske.
Slutligen vill jag slå ett slag för naturliga beten. En löv- eller daggmask på kroken är det kanske mest effektiva bete som finns. Har man ingen mask så kan man sätta en liten bit räka på kroken. Nu är vi "farligt" nära mete men det ser jag inte som något problem. Tvärtom. Det går alldeles utmärkt att meta med UL-grejorna. Med ett litet glidflöte eller en sk waggler, med bottenmete eller på frilina. Och bytesfiskarna måste ju inte vara rovfiskar. Bland de sk vitfiskarna finns många fina sport- och matfiskar som spinnfiskaren alltför ofta förbiser. Och i våra kustvatten finns olika intressanta "småfiskar" som tånglake, svartmunnad smörbult och andra som sällan fångas vid vanligt spinnfiske. En flundra på UL kan ge en uppfattning om hur det måste kännas att ha en kveite på kroken.

fredag 12 januari 2018

QUL?

Jag har stor respekt för Jan Olsson jag sympatiserar med hans ansträngningar att upprätthålla någon slags reda vd gäller vad som är och vad som inte är UL. Jag minns hur jag satte morgonteet i halsen när jag såg en (väl ansedd) fiskebutik annonsera ut en UL-utrustning i vilken ingick en flätlina i dimensionen 0,18 mm. Någonstans måste man sätta en gräns.Någon måste rida spärr. Samtidigt blir det hela, hur man än gör, en smula godtyckligt och ohistoriskt. Åtminstone såvida man inte ska klamra sig fast vid det franska ultra legére med 3 gram som över gräns för betesvikten. För varför ska man köpa just den amerikanska femtiotalsdefinitionen?

Därför lanserar jag nu begreppet QUL(Quasi Ultra Light, dvs nästan ultralätt). På svenska blir det ännu roligare för då skulle det stavas KUL (kvasi ultralätt) och det är ju, när allt kommer omkring, precis vad det handlar om. Att ha kul när man fiskar.

QUL tillåter att linan är någon hundradels millimeter för grov, att rullen väger några gram över idealvikten eller att man använder ett några tum för långt spö. Det kommer mer an på inställningen, dvs att man utmanar fisken med en så lätt utrustning som är möjligt (och lämpligt).

Så jag får göra avbön eller åtminstone ta ett steg tillbaka. Jag hävdar därför inte att den de facto-definition av vad som är UL jag nämnde i mitt förra inlägg är en definition av vad som är UL. Den är en definition av vad som är QUL (och fortfarande litet lagom ungefärlig).