söndag 26 mars 2017

Originalet!


Kalles träbit var ämnet för ett inlägg för en tid sedan. Nyss hittade jag den sista av de träbitar jag köpte i Visby för trettiofem år sedan. Den får nog betraktas som museiföremål/referensexemplar och jag tror inte jag nänns riskera att fiska med den.



Fast fiskats med har den. Och fått stryk. Och lagats.





Mer krokiga funderingar

Billiga wobblers med dyra krokar är en bättre prioritering än tvärtom

Spolarvätskan tog slut på vägen mellan Stockholm och Norrtälje så i rondellen vid infarten tog jag av och besökte Biltema för att inhandla en dunk och fylla på. Det blev påfyllning även av wobblerförrådet. Kinesiska (?) plastwobblers i glada färger i trepack för runt hundringen. Varför inte?


Modellen till vänster testade en fiskekompis i fjol (eller om det var året innan) och han rekomenderar den starkt. Den knubbiga är ju en kopia av Shakespeares klassisia Big S och att den fångar gädda vet väl alla? En liten wobbler som flyttar mycket vatten när man vevar in den

När jag, väl hemma, granskade mina fynd närmare såg jag att en detalj man snålat in på var krokarna. De såg riktigt usla ut och var det säkert också. Det blev ett besök på Dogger där jag köpte riktiga, Gamakatsu, trekrokar i storlekarna 2 och 4. Jag tycker att det ser bättre ut med en numret mindre bakre krok. Riktiga krokar fördyrade mina fyndwobblers. I stort sett fördubblade. Men de ser bra ut. Fångar fisk gör de säkert och nu vet jag att jag kan lita på krokarna när det hugger.

Nya drag är alltid roligt och nya krokar är sällan fel. Här slarvas det mycket (som så ofta är fallet med små och relativt billiga men ofta helt avgörande detaljer). Att börja fundera på om den där gamla rostiga eller nya men tveksamma kroken ska hålla när man väl har drömfisken på är att vara sent ute. Drag med tveksamma krokar ska man aldrig ta med sig på fisketuren.

lördag 18 februari 2017

En kaffekvarn

Stora haspelrullar brukar, kärleksfullt eller nedsättade, ofta kallas för kaffekvarnar. Huruvida sådana rullar överhuvudtaget har något existensberättigande eller om det tyngre fisket bör betraktas som ett reservat för multiplikatorrullarna råder det delade meningar om (och därför finns det kaffekvarnar).

Mitchell 486 är ett exempel på hur en kaffekvarn kan - och bör - vara beskaffad. Den här rullen (en sextiotalsdesign men exemplaret på bilden ovan är från sjuttiotalet) är helt enkelt två saker: Stor och stark. Inga onödiga finesser eller sådant som i ett kritiskt skede kan ge vika.

Vad gäller storleken så väger rullen en hel del (eller känns rejäl, om man så vill). Exakt 700 gram, enligt tillverkaren specifikationer. Den är även stor vad linkapaciteten beträffar. Spolen rymmer 425 meter om man väljer att fylla den med 0,35 mm lina eller 215 meter i dimensionen 0,50 mm.

För styrkan står det kraftiga stativet i aluminium och en enkel, rejält dimensionerad mekanik. Kraftiga, maskinskurna drev. Ingen nedväxling av spolrörelsen. Utväxlingen är fyra rotorvarv per varv med veven vilket ger en hemtagning om ca 90 cm lina per vevvarv.

Det här är en sådan haspelrulle du ska ha under spöt om du drar upp till nordnorge, fiskar efter grov lax i någon älv eller hittar på något annat skojigt där du behöver en rulle som klarar extrema påfrestningar utan att ge upp.




söndag 15 januari 2017

Det var då det tog slut 1

END of the Swedish Lure Manufacturing era was in 1981.

Källa: realsreels.com

Det var alltså 1981 som ABU lade ut sin betestillverkning till asiatiska låglöneländer.


Tips för nybörjare 1: Rulle

Informations- och konsumtionssamhället kan te sig överväldigande. Förr var det enklare att till exempel välja fiskeutrustning. Man gick in hos sport- eller järnhandlaren och köpte något ur det begränsade urval han erbjöd, ofta det som rekommenderades. Dagens utbud, särskilt om man börjar leta på nätet är närmast oöverskådligt. Så vad behöver man för att komma igång? 

Vad man behöver är naturligtvis beroende på vilket fiske man kommer att bedriva, men för de allra flesta så handlar det antagligen om insjöfiske efter våra vanligaste rovfiskar - gädda, gös och abborre. Bor man längs någon av våra kuster kanske man vill dra litet makrill eller försöka sig på att fånga en eller annan havsöring. Någon gör det kanske enkelt för sig och åker till ett fiskevatten med inplanterad regnbåge.

Lyckligtvis så har själva fisket faktiskt inte blivit mer komplicerat än vad de t var förr, det bara förefaller så. Fiskarna är desamma idag som de var för femtio år sedan. Evolutionen har inte tagit något språng. Gäddorna har samma vanor nu som då och de har varken blivit större eller starkare. Alltså låter de sig fångas med i princip samma grejor och metoder nu som då.

Redskapen - spön, rullar, linor och beten - har naturligtvis utvecklats en del det senaste halvseklet men kanske inte så mycket som tillverkarna vill framställa det som. De fungerar på samma sätt idag. Som det är med det meta så fungerar dagens grejor litet bättre men håller sämre än gårdagens. nuförtiden gör man inte saker för att de ska hålla under ägarens livstid utan räknar kallt med att få sälja nytt inom en inte alltför avlägsen framtid och det oavsett om det gäller kylskåp, kläder eller fiskerullar.

Det allra enklaste (och billigaste!) är naturligtvis om man råkar ha ett spö och en rulle liggande någonstans. Eller om någon annan familjemedlem, släktning eller god vän har grejor som inte används. Det spelar ingen roll om de har några år (eller decennier) på nacken. Fungerar de så är de fullt användbara och faktum är att det gjordes riktigt bra fiskegrejor även förr. Framför allt så var de rejälare och lättare att serva och reparera än vad det mesta av dagens grejor är.

En gammal hederlig Abumatic, en sk inkapslad haspelrulle, är inget dumt sätt att börja. En mer användarvänlig rulle är svår att tänka sig och de abumaticrullar som under sextio-, sjuttio- och åttiotalen tillverkades i Svängsta är mer eller mindre outslitliga. Har eller hittar du en sådan så skruva isär den, gör rent delarna från intorkat fett och annan smuts, smörj upp den (rullfett och rullolja finns att köpa men annars fungerar vanligt smörjfett och den olja man möjligen har hemma). När du gjort detta så ska du ta bort eventuell gammal lina och byta ut den mot ny. Det ska du för övrigt göra oavsett vilken begagnad rulle du tänker använda. Vet du inte vad du ska ha så köp 0,30 mm monofil nylonlina.

Har eller hittar du en gammal öppen haspelrulle så gör du på samma sätt som jag beskrivit ovan. När det gäller smörjning av haspelrullar så är regeln att man använder fett till de invändiga delarna - drev och lager/lagringar - och olja till de utvändiga - vev, bygel och lintrissa. Skulle du hitta en gammal multiplikatorrulle (även kallad spinnrulle) så är mitt råd att låta den ligga. Det är säkert en bra rulle (särskilt om den har titeln Ambassadeur) men ingenting för nybörjare.

Andra ställen där man kan hitta begagnade rullar är second hand-butiker och loppisar. Där man man göra verkliga fynd. Den relativt moderna mitchellrullen på bilden, som när jag köpte den var närmast i nyskick men smutsig, köpte jag för tjugo kronor! Det tog mig kanske en kvart att få den i skick - dvs att göra ren den, smörja upp den och spola på fräsch lina - och linan kostade betydligt mer än vad rullen gjorde...

Köper man en ny rulle så är mitt råd att köpa en i mellanstorlek. Spolen bör rymma 150 meter nylonlina i dimensionen 0,30 mm. Det är fullt tillräckligt för det mesta fiske man kommer att ägna sig åt samtidigt som en rulle i den storleken inte är alltför tung och klumpig för det lättare fisket (efter tex abborre). Om man sedan ska använda 0,30 mm nylonlina eller något annat återkommer jag till. Vad jag definitivt rekommenderar om du ska köpa en ny rulle är att köpa en där minst en extra spole följer med.

lördag 7 januari 2017

Brasfiske

På vintern, alltså när det är minugrader, snö och ligger is på fiskevattnen, kan man inte fiska som under resten av året. Visst, man kan kämpa sig ut i h*lvetet, hugga eller borra ett hål i isen och sitta där och frysa. Eller så kan man resa söderut. Eller så ägnar man sig åt brasfiske. Nu har jag ingen öppen spis där jag bor, men brasfisket kräver heller inte någon brasa. Man ska inte ta allt bokstavligt.

Visst. Jag äger en isborr. Med förlängningsdel (ett minne från mina norrlandsår) till på köpet. Och om jag går ner i källaren och rotar tillräckligt länge så hittar jag säkert ett eller annat pimpelspö. Men jag håller mig hellre inne och väntar ut eländet. Väntar på bättre tider. De kommer.

Medan jag väntar kan jag ordna med och pyssla om min rikhaltiga fiskeutrustning. Göra rent och smörja upp en eller annan rulle. Komplettera och reparera. Byta krokar på drag. Byta lina på rullar. Läsa gamla fiskeböcker. Läsa nya fiskeböcker. Läsa om fiske på nätet. Planera. Fundera. Drömma. Brasfiske är inte så dumt. Det är i alla fall bättre än att vara ute på isen och frysa.

onsdag 21 december 2016

Enkelkrok gör tillvaron enklare

Enkelkrok kan möjligen sägas vara Old School såtillvida som de allra äldsta krokarna (antagligen) var just enkelkrokar. Inom det moderna sportfisket, läs: spinnfisket, har emellertid trekroken regerat alltsedan starten någon gång under det förrförra seklet. Själv gillar jag inte trekrokar. Det krävs bara en krok för att fånga en fisk och de extra krokspetsarna har en djävulsk förmåga att fastna i fel saker. Tång, grenar, håvgarn och händer för att bara nämna några. Man behöver inte tänka särskilt länge för att inse att det finns tusen ställen där man inte vill att ens krok ska fasta men bara ett där man vill att den gör det. Redan den matematiken ger resultatet att enkelkrok är tre gånger så bra. Eller tusen.

Så nu håller jag, sakta men säkert, på att byta ut trekrokarna på mina drag mot enkelkrokar. Senast så bytte jag på två wobblers/ytbeten. Ett SG Manic Prey och en Top Dog. Det ser bra ut. När jag testar dem så ska jag ta några bildr men just nu ids jag inte ta fram kameran.

En bra krok som jag nu i flera år använt på mina kustwobblers är Owner Stinger Siwash Hook. Den kommer med öppen ögla som man kan trä över fjäderringen (eller, som jag gör, direkt över krokfästet) och sedan nypa fast med lämplig tång. Hittils har jag inte tappat någon fisk som fastnat på den kroken. För montering i fjäderringar har Owner en modell som heter S-75M. Den hr jag nu monterat på några drag men ännu inte hunnit testa. Gamakatsu har en snarlik modell med det catchiga namnet LS-3423F. Det som skiljer dessa krokar mot vanliga enkelkrokar (metkrokar) är att öglorna är större och dessutom sitter så att säga i linje med krokböjen (på "vanliga" krokar sitter öglan av någon anledning i rät vinkel mot böjen).

Så om du känner för litet brasfiske nu i helgerna så är mitt tips att du köper några påsar krok och byter på dina favoritdrag. Då har du nya, garanterat vassa och hållfasta, krokar nästa gång du ger dig ut och förhoppningsvis så inser du att enkelkrok fungerar minst lika bra som trekrok. Faktiskt bättre. Så mycket bättre.