tisdag 21 november 2017

Bra jobbat!

Östersjöns eländiga tillstånd gör mig gråtfärdig. Det är det ena eländet efter det andra.Nu har vi fått bukt med de miljögifter som hindrade sälarnas reproduktion, vilket är bra, men detta har lett till en sälstam som frestar hårt på de krympande fiskbestånden. Så har vi skarven. Om den hör hemma här eller inte kan man ha olika åsikter om. Att sälen har hemortsrätt i Östersjön är oomtvistligt. Men det har ju fiskarna också. Och vi som gillar att fiska.

Vad det handlar om är att få till stånd en rimlig förvaltning.Sälarna är rovdjur och levde de på land så skulle folk vara vansinniga. Här har man skyddsjakt och licensjakt på ett i princip obefintligt bestånd - några dussin eller så - varg. I svenska östersjövatten har vi nu långt över 100.000 sälar. 

Skarven - mellanskarven - var minst lika sällsynt som sälen var när jag började min karriär som sportfiskare men nu är det den vanligaste fågeln i skärgården och längs våra kuster. Andra arter minskar. Det finns säkert många orsaker till detta men rimligen så har konkurrensen från en art som för några decennier i princip inte fanns här men som nu dominerar sin betydelse.Att skarvens utbredning har betydelse för de kustnära fiskbestånden är ett faktum. Även om andra östersjöns problem bidrar till detta så kan jag bara konstatera att förr mycket goda fiskevatten som nu hyser skarvkolonier är så gott som värdelösa

Självklart så ska vi försöka komma till rätta med övergödning, miljögifter, exploatering av av fiskens reproduktionsområden och andra problem men det håller inte att fortsätta låtsas som om säl och skarv inte är problem vi måste hantera. I vart fall inte om vi vill kunna fiska längs våra kuster.

Men våra politiker, de nationella men särskilt de som fått förtroendet att styra europas öden, har inte lyckats komma till rätta med övergödningen, fortsätter att tillåta bottentrålning och att fastställa orimliga fiskekvoter och fridlyser säl och skarv. Om de hade på agendan att helt köra östersjöfisket i botten så kunde de knappast göra ett bättre jobb.

En annons från 1958

En annons från 1958

Vilket är mysteriet? Och vilket är det rätta svaret?

Sybehör


Vi  sportfiskare, åtminstone de av oss som är män, har sällan ärende till sybehörsbutiker. Många av oss har kanske aldrig ens satt sin fot i en sådan. Men i dessa butiker finns mycket som är användbart för fiske (och det är ofta mycket billigare än när samma prylar köps i en fiskebutik).

Senast - för någon vecka sedan - jag tittade in i min lokala sybehörsbutik hittade jag den här lilla saxen. Den kostade 29 kr och är väldigt behändig när jag sitter hemma och knyter tafsar och annat. 

söndag 19 november 2017

Gamla favoriter 7: ABU Atom

Två gamla Atom i storlek 75 mm (25 g). det övre i färgen M och det nedre i Z.
Den 6 augusti 1945 släpptes atombomben "Little Boy" från det amerikanska B-29-bombplanet "Enola Gay" över den japanska staden Hiroshima. Tre dagar senare släpptes ytterligare en atombomb över Nagasaki. En kvarts miljon människor strök med och resten är, som det brukar sägas, historia.

Man skulle kunna tro att sådana förskräckliga händelser skulle ha gett ord som atom en dålig klang men så pervers är verkligheten att det motsatta tycks ha varit fallet och redan året därpå, 1946, lanserade AB Urfabriken i Svängsta ett nytt skeddrag med namnet Atom. Draget kom att bli en av ABU:s största succéer. 

Släktskapet med Utö är tydligt och dragens profiler är identiska.
Designmässigt är Atom helt enkelt ett korrugerat (veckat) Utö. Utö är, tillsammans med Kaleva, det kanske mest klassiska av svenska skeddrag och det var det redan när Atom kom till. Utö var så gammalt att det inte omfattades av något mönsterskydd (och det tillverkades på många olika håll). Att utgå från det väl beprövade Utö var naturligtvis ett smart drag och närmast en garanti för att det nya betet skulle fungera. Fungerade gjorde, och gör, det även om många (som jag) ändå föredrar Utö. Om gäddorna gör någon åtskillnad på de olika skedarna är oklart.


Storleken 75 mm/25 gram är den förmodligen "vanligaste" versionen av Atom och den storleken var "mellanstorleken" när draget lanserades. De båda övriga storlekarna var då 60 mm/20 gram och 100 mm/35 gram. Genom åren har draget även funnits i 7 och 12 grams versioner och nyligen kom det i storleken 110 mm/55 gram.  

25-grammaren är en fullt tillräcklig munsbit även för fullvuxna gäddor. Numera är den storleken försedd endast med en trekrok (vilket är fullt tillräckligt och enligt min uppfattning mer effektivt än de dubbla trekrokar som förr var mer eller mindre obligatoriska på drag i den här storleken).

Åtminstone 12- och 20-gramsversionerna har, om inte mitt minne fallerar, funnits med vasskyddad enkelkrok och 20-gramsdraget erbjöds även med sk "Giller" vasskyddad trekrok. Naturligtvis har Atom tillverkats i alla tänkbara färgvarianter.

Hur många svenska gäddor som slutat sina dagar med ett Atom i gapet är det ingen som vet och det är fortfarande lika effektivt som det var på fyrtiotalet. När ABU körde med sina sk Måste-beten för olika fiskarter ingick Atom självklart bland gäddragen. Hittar du ett gammalt Atom liggande någonstans så är det alltså ett fullt gångbart drag men samtidigt kan det handla om ett samlarobjekt, något som kan vara värt att tänka på innan du sätter fast det i närmsta vassrugge. Om man nu bryr sig om sådant...

lördag 18 november 2017

Superlinor 4

Jag kan inte släppa det här med hur otroligt starka dagens linor är, såväl monofila nylonlinor som sk flätlinor Och hur starka linor vi numera tycks behöva jämfört med vad man klarade sig med förr.

I mitt lilla fiskebibliotek har jag den trevliga boken "Haspelspinn" som utkom på Wahlström & Widstrands förlag 1958. Den består av fyra artiklar författade av Olle Birkesten, Curt Lindhé, Gösta Gleerup och Einar Hällås. I Birkestens bidrag, med titeln "Haspelspinn - de stora möjligheternas fiske" redogörs ingående för redskapen sådana de var 1958.

I tabellform återfinns en indelning av lättspinn, medeltungt spinn respektive tungspinn med betesvikter under 10 gram, 10-25 gram och över 25 gram. De lingrovlekar som anges för de olika fiskesätten är 0,20-0,25 mm, 0,30-0,35 mm respektive 0,35-0,45 mm (men i det avsnitt som särskilt behandlar linor anmärks att "så grov lina som 0,45 kommer sällan eller aldrig till användning vid haspelfiske". De rekommendationerna är desamma som idag och motsvarar vad man får för lina med på köpet, eventuellt redan påspolad på rullen, när man köper ett färdigt set.

Om linorna skriver Birkesten vidare att de har ungefär följande relativa dragkraft (med vilket jag antar att han avsåg brottstyrka): "0.20 mm = 1,9 kg, 0,25 = 2,6, 0,30 = 3,6, 0,35 = 4,6, 0,40 = 6,0 och 0,45 = 7,5 kg". Den lina jag vanligen använder är Sufix XL Strong. Det är ingen extremt stark lina men håller bra, är lagom elastisk, kastar bra och är knutsäker. Funkar kort sagt till det mesta och jag har de dimensioner jag oftast använder på bulkspolar. För olika dimensioner av XL Strong anges följande brottstyrkor: 0,20 mm- 3,3 kg, 0,25-5,4, 0,30 - 7,7, 0,35 -10, 3 och 0,40 mm - 13,0 kg. Dagens 0,30 mm nylonlina är alltså lika stark som en 0,45 mm lina var i slutet av femtiotalet (och redan då var 0,45 en lina som var så grov att den sällan eller aldrig användes till haspelfiske). Sedan så finns det nylonlinor som är åtskilligt starkare än Sufix XL Strong och dessutom absurt starka flätlinor.

Vi har idag tillgång till lättare och spänstigare spöklingor och det finns till skillnad från vad fallet ofta var förr inga rullar med riktigt usla slirbromsar. Därför kunde man tänka sig att fisket idag skulle bedrivas med lättare redskap än vad fallet var då, men utvecklingen har snarare gått åt det andra hållet. Det begriper jag inte. Jag har idag tillgång till linor i dimension 0,25 mm och klenare som är starkare än den Damyl 0,35 mm jag använde till mitt gäddfiske på sjuttiotalet (och då fiskade jag lika ofta med 0,30 mm på spolen) så jag har gått ned något i dimension vilket ger längre kast och samtidigt fiskar jag med starkare lina än vad jag gjorde då. Det är vad jag kallar för en win/winsituation.


onsdag 15 november 2017

På land eller i sjön?

Fisken vi vill fånga finns i vattnet.Själva kan vi, när vi fiskar, befinna oss antingen på land, stående  i vattnet (vadande) eller flytande på vattnet (i någon form av form  av flytetyg, vanligen en båt). Själv har jag ägnat mig åt alla dessa former av fiske men med stigande ålder (och anspråk på bekvämlighet) så föredrar jag alltmer att fiska från land. Visst, man blir mer begränsad, men det är jobbigt (och ofta kallt) att sitta i en båt. Dessutom är det ju så mycket annat än att fånga fisk som är viktigt. Att göra upp en liten brasa. Gör man inte gärna i en båt. Att pinka på ett träd. Omöjligt i en båt. Att lägga sig på rygg en stund och titta på molnen (eller blunda...). Ofta inte möjligt i en båt.

Dock har jag alltid med mig (och oftast på mig) sk vadarstövlar (eller sjöstövlar), dvs stövlar med mjuka skaft som går upp till grenen. De hindrar en inte märkbart när man rör sig på torra land men gör att man kan gå tillräckligt långt ut i vattnet för att få vettiga kastvinklar (och, på långgunda stränder, för att nå tillräckligt långt).

söndag 12 november 2017

Superlinor 3

Nu har jag gjort slag i saken och beställt några olika monofila nylon(?)linor i klena dimensioner (0,14-0,24 mm) med osannolikt höga angivna brottstyrkor. Bla en 5000-metersspole av en 0,20 lina som om den håller vad den lovar (5,8 kg) antagligen kommer att bli min standardlina (resten av livet...) för "vanligt" haspelspinn och mete. 

Fortsättning följer...