Att bonka eller inte bonka, det är frågan

Att man tog hem den fisk man fångade - om den var lovlig och ätbar - var en självklarhet när jag, på sextiotalet, började att dra upp fisk. Lika självklart var att en sportfiskare aldrig drog upp mer än vad han behövde. När fisket bedrevs sommartid där man bodde i en sommarstuga utan frysmöjlighet innebar detta att gränsen gick vid vad man (familjen) kunde äta till middag samma eller nästa dag. I praktiken sällan mer än en inte alltför stor gädda eller några abborrar När den kvoten var fylld avslutade man fisket och var nöjd med det även om fisket bara varat i några minuter. Värre var det de gånger man ägnade timmar åt fruktlöst kastande och kom tomhänt hem. Men jag vill minnas att jag var lika nöjd de gångerna.

Lika självklart som att man tog hem den fisk man fångade var att man avlivade den så snabbt och smärtfritt som möjligt. 

Bonkad gädda i lämplig matstorlek.

Idag ser många anorlunda på saken. Få äter ens gädda längre men att dra upp den är minst lika populärt som det var förr i tiden. Men nu begränsar man sig inte till att dra upp en eller möjligen två fiskar till middag utan man fortsätter så länge det nappar. Alla fiskar som dras upp krokas av och släpps tillbaka, mer eller mindre oskadda. Bland det viktigaste för den nya generationen sportfiskare tycks vara att väga, mäta och fotografera alla fuskar de drar upp och ofta nog ska själva fångsten dokumenteras i realtid med digital videoupptagning. De som tar hem en eller annan gädda för att avnjuta den kokt med skirat smör, pepparrot och färskpotatis skälls för köttfiskare. Att snabbt och elegant bedöva och avliva sin fångst kallas, nedsättande, för att bonka den och epitetet bonkare används som skällsord.

I vissa fall, särskilt om en stor gädda skulle ha avlivats och malts till färs (för det är svårt att anrätta sådana fiskar på något annat njutbart sätt) och detta "kommit ut" har det utlöst smärre känslostormar på olika nätforum och fångesmannen, uppenbarligen på fullt allvar, skällts för mördare.

Vad ska man säga? Naturligtvis är det befängt att sportfiskare bekrigar varandra. Man måste acceptera att alla inte alltid tycker och gör som man själv gör. När man konfronteras med en annan åsikt eller uppfattning än den man själv hyser är det mer fruktbart att reflektera över denna och att försöka förstå den än att låta reptilhjärnan slå till. Anser man att det är moraliskt förkastligt att avliva en eller annan gädda så är det väl minst lika rimligt, eller orimligt, att betrakta nöjesfisket efter gädda utan någon avsikt att nyttiggöra de fiskar som dras upp, dvs vad som på modern sportfiskesvenska kallas för catch and release, som en utstuderad form av djurplågeri. Bäst är naturligtvis att låta var och en bli salig på sin fason. Varken det att en eller annan gädda hamnar i grytan eller att några gäddor dras upp, behandlas varsamt och släpps åter oskadda, kan jag se som särskilt upprörande. Det är när det går till överdrift åt någondera hållet som det blir etiskt tveksamt. Eller fel.

Mitt gäddfiske är sparsamt och numera sällan riktat utan de gäddor jag drar upp har oftast trott att de är antingen abborrar eller havsöringar och huggit på mina beten avsedda för sådana. Har de varit inom de för östersjögädda gällande måtten för fisk som får tas upp så har jag bonkat dem, tagit hem och tillagat dem. Det är gott att äta gädda emellanåt och bäst smakar den om man fångat den själv.