Leta i den här bloggen

fredag 21 oktober 2016

Så mycket bättre 1: Om linor förr och nu

En 0,30 monofil nylonlina (och det var den enda för haspelfiske lämpliga lina som fanns att tillgå) hade, i början av sjuttiotalet, en brottstyrka på strax över fyra kilo. På åttiotalet kom den första superlinan, DuPonts  (dvs samma företag som uppfunnit nylonet och som 1959 introducerat Stren som fick sportfiskare världen över att överge sina flätade dacronlinor) Prime, som var en sk cofilamentlina, en nylonlina med kärna av stum polyester, Jag vill minnas att den var grön. Hur som helst så var uppföljaren, den förbättrade Prime Plus, ofärgad. Jag köpte en stor spole 20 lbs på Husbergs i Uppsala. Linan var ganska grov, bortåt 0,45 mm eller så, och vansinnigt stark. Och stum. Jag laddade en av mina Cardinal 66 med linan men experimentet blev kortlivat. Linan var för grov och styv för att det skulle vara njutbart att kasta med den. Möjligen skulle den ha fungerat bättre på en multirulle, men någon sådan hade jag inte på den tiden. När jag tänker efter så finns nog den där spolen jag köpte på Husbergs kvar någonstans bland mina prylar med litet lina kvar...

Nå, sedan började man tillverka linor av högdensitets polyetylenfiber (Dyneema, Spectra etc) och den utvecklingen befinner vi oss mitt uppe i. Ofta kallas dessa linor för flätlinor men långt ifrån alla är flätade. Dessa linor har naturligtvis sinsemellan olika egenskaper, men typiskt sett är de stumma och har en, i förhållande till sin diameter, hög brottstyrka. Fast det där med diametern är en smula lurigt, för hur det nu kan komma sig så tar en "flätlina" med en uppgiven diameter om 0,20 mm ungefär lika stor plats på rullens spole som en monofil nylonlina med diametern 0,30 mm. Detta fenomen är ett kärt diskussionsämne sportfiskare emellan.

I vissa situationer, tex vid fiske på stort djup, är "flätlinans" speciella egenskaper en avgjord fördel. I andra situationer är det närmast en smaksak vilken typ av lina man föredrar och till vissa typer av fiske är nylonlinan fortfarande det bättre valet. Hur man än ser på saken och oavsett vilken typ av lina man själv tycker fungerar bäst till det fiske man ägnar sig åt så är det en fördel för oss sportfiskare att kunna välja mellan linor med olika egenskaper för att optimera vår utrustning. Dessvärre (för dem) är det inte alla som inser detta utan många av "flätlinans" anhängare tycks ha kastat ut barnet med badvattnet och dömer helt ut nylonlinan so´m mer eller mindre oduglig att fiska med. Men det må vara deras problem.

Själv är jag uppvuxen med nylonlinan och det är fortfarande den typ av lina jag helst och oftast använder. Samtidigt så kan jag konstatera att vi utvecklats åt olika håll. Själv är jag inte lika stark och smidig som jag var i slutet av sjuttiotalet (och min diameter har ökat avsevärt) men den 0,30 mm nylonlina jag använder idag har en angiven brottstyrka runt åtta snarare än fyra kilo, dvs är nästan dubbelt så stark som den lina med samma diameter som fanns att tillgå då. Faktum är att jag idag kan köpa 0,20 mm nylonlina som är lika stark som (eller starkare än) den 0,30 mm lina jag en gång hade på min Abumatic 220. Dessutom har nylonlinorna förbättrats även i andra avseenden. Så jag betraktar även den moderna monofila nylonlinan som något av en superlina.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar