onsdag 21 december 2016

Enkelkrok gör tillvaron enklare

Enkelkrok kan möjligen sägas vara Old School såtillvida som de allra äldsta krokarna (antagligen) var just enkelkrokar. Inom det moderna sportfisket, läs: spinnfisket, har emellertid trekroken regerat alltsedan starten någon gång under det förrförra seklet. Själv gillar jag inte trekrokar. Det krävs bara en krok för att fånga en fisk och de extra krokspetsarna har en djävulsk förmåga att fastna i fel saker. Tång, grenar, håvgarn och händer för att bara nämna några. Man behöver inte tänka särskilt länge för att inse att det finns tusen ställen där man inte vill att ens krok ska fasta men bara ett där man vill att den gör det. Redan den matematiken ger resultatet att enkelkrok är tre gånger så bra. Eller tusen.

Så nu håller jag, sakta men säkert, på att byta ut trekrokarna på mina drag mot enkelkrokar. Senast så bytte jag på två wobblers/ytbeten. Ett SG Manic Prey och en Top Dog. Det ser bra ut. När jag testar dem så ska jag ta några bildr men just nu ids jag inte ta fram kameran.

En bra krok som jag nu i flera år använt på mina kustwobblers är Owner Stinger Siwash Hook. Den kommer med öppen ögla som man kan trä över fjäderringen (eller, som jag gör, direkt över krokfästet) och sedan nypa fast med lämplig tång. Hittils har jag inte tappat någon fisk som fastnat på den kroken. För montering i fjäderringar har Owner en modell som heter S-75M. Den hr jag nu monterat på några drag men ännu inte hunnit testa. Gamakatsu har en snarlik modell med det catchiga namnet LS-3423F. Det som skiljer dessa krokar mot vanliga enkelkrokar (metkrokar) är att öglorna är större och dessutom sitter så att säga i linje med krokböjen (på "vanliga" krokar sitter öglan av någon anledning i rät vinkel mot böjen).

Så om du känner för litet brasfiske nu i helgerna så är mitt tips att du köper några påsar krok och byter på dina favoritdrag. Då har du nya, garanterat vassa och hållfasta, krokar nästa gång du ger dig ut och förhoppningsvis så inser du att enkelkrok fungerar minst lika bra som trekrok. Faktiskt bättre. Så mycket bättre.

Öppet vatten!

Jag har chansat och inte köpt någon lax till jul. Det är ju öppet vatten längs kusten och ingen snö. Hopp om mildväder över julhelgen. Det artar sig till en riktigt trevlig julafton och skinkan gör sig väl så bra som pålägg till mackorna. En massa granar finns det att titta på dit jag tänker bege mig och så slipper man TV:n och annat elände. Som extra bonus en hyfsad chans att det inte kommer att råda någon trängsel på fiskeplatsen. Med en gnutta flax så kan jag servera pinfärsk, varmrökt, havsöring till julmiddagen.

måndag 5 december 2016

Daiwa GS9 - den äldsta haspelrullen som alltjämt tillverkas?

Jag har just beställt en Daiwa GS9. Inte för att jag behöver en till haspelrulle och definitivt inte för att jag behöver en sådan här best. För GS9:an är en rejäl pjäs som väger runt åtta hekto och vars spole rymmer över 200 meter 0,50 mm lina. Den är alltså avsedd för relativt tungt saltvattensfiske och skulle säkert funka perfekt om jag kom iväg till någon av de nordnorska fjordarna eller om jag åkte söderöver någonstans där man kan idka surffiske efter fiskar av grövre kaliber. Nu kan ju sådant komma att stå på programmet men något överhängande praktiskt behov av rullen har jag alltså inte. Å andra sidan så skulle jag ju kunna säga detsamma om många, kanske de flesta, fiskeprylar jag genom åren dragit på mig.


Bilden lånad från fishingmag.co.nz
Nå, vad var det då som utlöste mitt förvärv? Man skulle kunna kalla det för mitt fiskehistoriska intresse, för den här rullen började tillverkas (i Japan) 1977 (alltså kort efter att Daiwa lanserat sina banbrytande moderna haspelrullar med utanpåliggande spole) och tillverkas fortfarande (i Malaysia) i exakt samma utförande. Jag har för mig att den under en tid tillverkades i Sydkorea. I 39 år har modellen alltså varit i kontinuerlig produktion och eftersom den fortfarande efterfrågas så finns det hopp om att den kommer att förbli det under överskådlig tid.

Rullens främsta kvalitet är dess stryktålighet. Ett rejält hus gjutet i aluminium i vilket kraftiga drev, två kullager, en rostfri spolaxel och i övrigt ett minimum av delar gör att det inte är mycket som kan gå sönder eller krångla och att det är synnerligen enkelt att serva rullen. Med andra ord ett fullkomligt otidsenligt koncept eftersom rullar nuförtiden ska bestå av så många delar, särskilt kullager, som möjligt och vara om inte omöjliga att skruva isär för en amatör så i alla fall omöjliga att sedan sätta ihop igen. Dessutom ska de helst inte hålla alltför länge.

En artikel om rullen kan läsas här.

Så att en sådan dinosaurie till rulle alltjämt tillverkas måste ju uppmuntras! Och nu har alltså jag dragit mitt lilla strå till stacken. Jag misstänker att GS9:an är den äldsta haspelrulle som fortfarande är i reguljär produktion. Jag vet att ABU sålde verktygen för att tillverka Cardinal 33:an till Japan och att det därifrån med jämna mellanrum släpps olika begränsade upplagor av den rullen (som ju är några år äldre) men där handlar det ju mera om samlar- och entusiastprojekt så det vet jag inte om man riktigt kan räkna. GS9:an hittar man enkelt på nätet. Särskilt dyr är den inte heller så behöver man en pålitlig fiskekompis till riktigt tungt fiske så kan man ju välja mellan en GS9 eller en Shimano Stella eller Daiwa Saltiga för mer än tio gånger så mycket pengar. Fast då får man ju några extra kullager och en del annat lull-lull.

söndag 4 december 2016

A sad example

Hapelgurun Alan Hawk sammanfattar i ett kort inlägg på Stripers Online sakernas bedrövliga tillstånd (och även om det här handlar specifikt om ärevördiga gamla Deutsche Angelgeräte Manufaktur så kunde det lika väl ha handlat om i stort sett vilket som helst av de gamla namnen)...

Alan Hawk

  • 1,000 Post Club!
  • PipPipPipPipPip
  • 1,340 posts
  • Joined: Dec-28 2002
    Posted April 23 2011 - 12:30 PM
    anw0625 said
    View PostAlan how are the DAM Quick reels today? Thanks

    Made in China and 99% of their reels are generic and average at best. A sad example of a company that changed hands then went downhill despite bearing the good brand name.

    fredag 2 december 2016

    Is technology destroying fishing?

    Användaren dannyplug1 på Stripers Online har startat en intressant tråd med titeln 


    TECHNOLOGY IS DESTROYING FISHING


    I looking at a kayak mag a few days ago.  It had an article about a new type of sonar that was so sophisticated that it could see a fish from 150 feet away under a dock.  I started to think about this and it made me wonder if we have developed too much of an advantage over the fish.  I went to a talk and was told by one of the RI high liners think record fish at the block that with his side scanning sonar he could literally pick out the fish he wanted to fish for.  Look at the all the advantages fisherman have developed recently.  Graphite rods, reels that can go underwater,  lines that don't stretch (braid),  the cell phone (so your buddies can give you real time info where the bite is (did you see the cover of on the water a few issues ago?  it had a picture of the canal with a guy hooked up and if you look to the corner of the picture you see a guy on a phone on the service road talk about an accurate depiction of the canal.  Even the internet provides info that used to take a lifetime of hard work to learn.  For example rigging an eel hell you can choose the master you want to learn from skinner, zeno, rodger martin and others.  I wonder what's next will people use drones to scout entire areas for bait or breaking fish.  Just wondering have we fisherman developed and use too much new technology which gives us such an advantage over the fish that we will eventually kill every game fish and fish in the ocean.  just wondering  as I certainly don't have the solution



    Här är en länk till diskussionen. Det hittills bästa inlägget är från iceberg57



    You can always catch more fisherman than fish with the 'latest and greatest' gadgets and gear, and the old school guy next to ya will be pulling in more fish with a hammered out spoon, knowledge of the water and species he's tossing for.

    torsdag 1 december 2016

    Finess eller kraft?

    Småfisk halar man saklöst in så snabbt som möjligt. ingen håller väl på och drillar strömming eller småabborrar? Och skulle en snipa håll sig framme när man siktar på gammelgäddan så finns det ju ingen anledning att spilla fisketid på annat än att snabbt som möjligt veva in och kroka av. Men sportfiske handlar, åtminstone för många av oss, om att söka utmaningar. Om att försöka fånga riktigt stora fiskar. Vissa av oss jagar nationella eller andra officiella rekord, andra är nöjda med att få upp en eller annan fisk de åtminstone kan småskryta litet om. Samtidigt är den bistra sanningen att vi får betydligt fler små och medelmåttiga än riktigt stora fiskar att fastna på vår krok.

    Hur ska man då anpasa sig, eller snarare sin utrustning, om man är ute på storfiskjakt? Ska an välja ett rejält spö, en grov och stark lina och en stöddig rulle med vilkas hjälp man kan brotta ned även des största motståndare eller ska man nöja sig med lättare dom som gör det någorlunda nöjsamt att fightas även med de något mindre fiskar som nappar?

    I min ungdom tränade jag judo. Judo brukar översättas som "den mjuka vägen" och den grundläggande principen för judokast är att använda motståndarens rörelse, kraft och tyngd mot honom. Idealet vore att få honom att falla på eget grepp. På motsvarande vis lärde jag mig att trötta stora fiskar på lätta redskap. För det är ju som Eugene Burns (Haspelspinn i söt- och saltvatten, Bonniers, 1957) formulerade saken: "Låt oss slutligen titta på den allmänt omhuldade uppfattningen att man ed ett styvt spö landar en sötvattensfisk snabbare än med ett vekt spö. Motsatsen är i själva verket fallet - ett vekt spö som hanteras på rätt sätt kan i själva verket ge er drömfisken mycket snabbare än ett styvt. Det är inte motståndet hos spöt, som tröttar ut fisken: det är den aktivitet fisken tvingas till själv som tröttar ut honom - de långa rusningarna, sidkasten och piskandet av vattnet; det är detta som tar musten ur honom."

    Dagens redskap är ofta betydligt kraftigare än de som var vanliga för några decennier sedan. Teknik- och materialutvecklingen har gett oss lätta med ändå oerhört kraftfulla spön, tunna linor som håller 20 kilo eller mer och rullar med slirbromsar som matchar dessa starka linor. På något vis verkar det också som om en slags machotänkande är en faktor, dvs att det upplevs som häftigt med stöddiga grejor (vilket naturligtvis är idiotisk eftersom fisken ju varken blir större eller starkare bara för att man använder kraftigare dimensionerade grejor för att få upp den). Själv föredrar jag, även med modern utrustning, att ta fisken med finess snarare än med kraft.