Leta i den här bloggen

torsdag 28 mars 2024

Långfredagsgädda

I morgon är det långfredag. Förr, när mycket var annorlunda än vad det är idag, var långfredagen ingenting att leka med. Eller på, snarare. Det var en dag under vilken man forutsattes dela eller åtminstone begrunda vår herre Jesus Krists lidande och död. Religionsfrihet var det inte tal om. På såväl radion som den svartvita TV:n förekom denna dag inga underhållningsinslag och alla butiker var stängda. För oss barn tycktes dagen oändlig. Min mor, som såvitt jag vet varken är intresserad av eller vet just någonting om fiske, sade åt mig att det var tradition att fiska gädda denna dag. Traditionen hade till och med ett namn som, passande nog, var långfredagsgädda.

Som grabb funderade jag förstås inte över sanningshalten i dessa påståenden utan greppade blixtsnabbt min fiskeutrustning och trampade iväg på min gamla Hermes mot närmsta brygga. Senare år grenslade jag, samma dag och i samma ärende, min Mustang Cross Special och i år sätter jag mig i min Skoda Fabia. För traditioner måste man vårda.

I vuxen ålder har jag forskat en smula i saken och kommit fram till att det faktiskt fanns fog för vad min mor sade. För att ytterligare öka sitt lidande åt man, åtminstone på sina håll, just gädda på långfredagen och i den norra delen av landet tycks det finnas en tradition att sätta angeldon på just långfredagen. Själv tycker jag inte att det är förknippat med något lidande vare sig att fiska eller äta (bara den är vettigt tillagad) gädda och trots att det nu finns underhållning i alla kanaler och medier även denna dag så gör jag som mamma sagt åt mig. Annars är det väl, såvitt jag kan förstå en kvarleva från tiden före Gustav Vasa, dvs när vi löd under påven, för de katolska fastereglerna förbjuder kött (men tillåter fisk) under fredagar i fastan och på långfredagen.


Jag har förstått att jag är långt ifrån ensam om att helga långfredagen på detta sätt men till skillnad från vissa andra så gör jag ingen väsen av mig utan försöker, som alltid, smyga fram längs vattnet. Detta inte så mycket av religiösa skäl som därför att jag innerst inne är en liten snusmumrik. Jag tillbringar all min tid vid fiskevattnen i lugn och stillhet. Det är, för mig, själva meningen med fisket. Buller, stim och stoj finns det övernog av utan att vi sportfiskare ska behöva bidra till det även om videor från kommersiella fisketävlingar med sina svåruthärdliga soundtrack av motorbuller, rockmusik, skrik och svordomar ger vid handen att det finns andra ideal. Är man tyst och uppmärksam finns det oerhört mycket att se och uppleva i vår natur även när det inte nappar.

onsdag 27 mars 2024

Gäddrag

Vad använder man för drag till gädda i det stora landet i väster?






 





 

Från Dogger till DollarStore 5


Mekonomen håller nu på att flytta in i den lokal som står tom sedan Dogger gick över till att bli en ren nätbutik. Så det blev, återigen, till DollarStore jag styrde stegen. Där fann jag vad som rimligen, trots att vi bara är i mars, måste vara årets klipp. Vobblare för tjugo spänn stycket!

Fladen Eco Deep Diving heter de och fanns i två bra färger. 14 cm långa och vägandes 37 gram, enligt vad som anges på förpacningen, eller 45 gram, enligt Fladens hemsida, där priset anges till fortfarande billiga 39:-. oavsett vilken uppgift som är korrekt ett helt OK kilopris. På hemsidan beskrivs vobblaren med: "Flytande djupgående wobbler med snabba sidorörelser. Den är perfekt vid gös- och gäddtrolling." Trolling ägnar jag mig inte åt eftersom jag helst bedriver mitt fiske från land men vobblaren bör vara lättkastad och väl lämpad för vanligt gäddspinn när man vill nå litet större djup.

Det enda jag har att anmärka är att de krokar som sitter på från fabrik är, i vart fall om man tänkt fiska gädda, ett (dåligt) skämt men dessbättre en brist som är lätt avhjälpt.

Den undre vobblaren är extrautrustad med vettiga krokar.





















När jag ändå var i köptagen så plockade jag på mig (ytterligare) några Fladen Conrad Pike Beast - deras Swim Whizz-kopia - av den gamla modellen som är något mindre och betydligt mer välgjord än den nuvarande versionen.  Som jag så ofta kan konstatera var somligt bättre förr... 
Den vobblaren är dyrare och kostar en femtiolapp men har, å andra sidan, adekvata krokar. Hur som helst så är jag nu mer än väl rustad för litet gäddfiske till helgen med en låda proppad med lågprisbeten från DollarStore och Biltema.




tisdag 26 mars 2024

Tisdagsrapport

Så - äntligen! - är våren så långt gången att jag kommit igång med årets fiske och så även med mitt mastodonttest av små och billiga lågprofilrullar. Någon gång har jag skrivit att tisdag är dagen för testrapporter och idag är det ju tisdag så...

...här kommer en rapport.

En stor del av testobjekten har om inte kasserats så i alla fall lagts åt sidan och får inte längre vara med. De har helt enkelt befunnits inte hålla måttet. I ett slag försvann således de billigaste rullarna och kvar är rullarna från ABU Garcia, 13 Fishing, Daiwa, Scout, Lixada och Sougayilang.

Från Sougayilang har faktiskt tillkommit den vackert orange rulle som syns på bilderna. Jag kunde helt enkelt inte motstå färgen. (För de av er som inte gillar orange så finns rullen i tre andra färger, men inte i tråkvarianterna svart eller silver...). Eller priset som hos wish var 231 kr 85 öre, dvs i paritet med de rullar som fått lämna testet. De övriga rullar av samma märke - dyrare såväl som billigare (!) - jag testar kastar samtliga bra så jag får väl erkänna att jag börjat hysa förtroende för Sougayilangs produkter. 

Nå, i lördags fick i alla fall den orange sougayilangrullen en genomkörare och av det kasttestet, från en pir i ett mulet och kallt Nothamn, att döma så fungerar den precis lika bra som de övriga rullar av samma märke jag kastat med eller, för den delen, lika bra som (betydligt dyrare) rullar av mer kända märken. Detta sagt ska nämnas att jag kastade smäckra havsöringbeten vilket inte är särskilt avslöjande även om det sållar bort riktigt dåliga rullar. Allt hos rullen (inte bara den läckra färgen) ser emellertid bra ut och känns förtroendeingivande. Det enda jag skulle önska mig vore klicklåsning på nippeln för spolaxelspänningen men det är en bagatell.

Hmmm... den ser rätt läcker ut i gult också...

 

söndag 24 mars 2024

En krok

Jag äger visserligen några stycken textiltrasor som är tänkta att användas istället för krok vid spinnfiske efter näbbgädda och har ett minne av att någon gång på sjuttiotalet (?) ha läst om en holländare som använde gasbinda på ett liknande sätt när han metade gädda men på det stora hela taget behövs en krok när man vill fånga fisk på spö. Man skulle kunna säga att kroken är ett nödvändigt ont. Att den är ett ont, eller i vart fall kan göra väldigt ont, vet alla vi som någon gång fått en krok i tummen, örat eller någon annan kroppsdel. Själv har jag lyckats  att, barfota, trampa på en 2/0 trekrok...

Om och hur fisken upplever smärta är oklart men klart är att krokar kan skada den. Att tala om catch and release och skonsam behandling av den fisk som ska släppas åter är en sak men att i praktiken befria en gädda från en Cisco Kid med trippla trekrokar som sitter långt inne i dess svalg är en helt annan.

                                                                                                                                          Alldeles oavsett om jag fiskar efter matfisk eller avser att släppa min fångst åter
föredrar jag att minimera antalet krokar. Det minsta möjliga antalet är en krok. En enkelkrok. Faktum är att krokningen oftast blir bättre och krokfästet säkrare med en enkelkrok än med en eller flera trekrokar.

Glefs
Det var jiggfisket som fick mig att inse enkelkrokens överlägsenhet. För mig, som upptäckte jiggfisket på sjuttiotalet, var det inte främst abborre utan torsk som stod på menyn. Torsken hölls på bottnen bland sten och tångruskor och standardmetoden var att mer eller mindre släpa ett 28-grams Elbe Torsk längs samma botten tills något fastnade. Oftast, men långt ifrån alltid, höll den 0,35 mm nylonlina jag använde för att dra loss draget men något eller några fick man räkna med att förlora. Så upptäckte jag ett annorlunda, trots att det var målat i rött eller gult oansenligt, norskt bete som hette Glefs. Det var en av de första och definitivt den simplaste jigg jag fiskat med men den var minst lika effektiv som blankdragen. Dessutom kastade den längre, sjönk till bottnen/torsken snabbare och fastnade nästan aldrig och när den gjorde det aldrig värre än att den kunde dras loss. Beviset för det senare är att av de sex Glefs jag köpte då fyra fortfarande finns kvar (och de bär tydliga spår av användning).




















Nästa steg blev inköp av enkelkrok i lagom storlek. Dessa fick ersätta trekrokarna på blankdragen. Fångsterna blev lika goda efter krokbytet men jag fick behålla mina drag. Dels fastnade de mer sällan och när de gjorde det gick de så gott som alltid att dra loss. Faktum är att jag fortfarande har bortåt ett halvkilo sådana drag trots att torsken och kustfisket efter torsk i Östersjön nu bara är ett minne.

Bäst fungerar enkelkrok på beten där den kan monteras så att krokspetsen, precis som på en jigg, är orienterad uppåt. Så har jag i tiotals år gjort med de kustvobblare jag använder vid fiske efter havsöring. Detta montage är uppenbarligen inte möjligt på beten som roterar runt sin axel men, precis som fallet var med mina torskdrag, även här ger enkelkrok betydligt färre och lindrigare bottennapp men fångar fisk lika bra som trekrok gör.

Men för att återgå till frågan om avkrokning av gäddor så är det här som enkelkroken och, framförallt, jiggkroken, regerar. Har man dessutom kommit ihåg att nypa in hullingen på kroken så kan man ofta nog kroka av gäddan utan att behöva göra annat eller mer än att ge litet slacklina när man fått in den till båt- eller strandkanten. Ofta sitter kroken i överkäken i mungipan och ramlar ut när linan inte längre hålls sträckt. Enkelt, skonsamt och elegant.
 

En sedelärande berättelse

Städning och ordning  kan man förhålla sig till på olika sätt. Själv gillar jag litet spänning i vardagen och avskyr att behöva städa. Men ibland måste man. Om inte städa så just därför att hemmet är något oorganiserat leta efter, som i förra veckan, en stor förpackning flytande tvättmedel. Att tvätta och diska tycker jag är helt OK liksom att laga mat, så jag är inte helt hopplös men nu var det tvättmedlet och eftersöket av detsamma det var fråga om.

Eftersöket var koncentrerat till källarförrådet och kröntes med framgång, dvs tvättmedlet återfanns, men dessutom hittade jag ett gäng gamla gäddvobblare. Två av dessa syns på bilden ovan men jag fann även likadana i färgerna papegoja, gädda och abborre. En skatt, med andra ord, och en glädje jag inte fått uppleva om jag hade haft perfekt ordning på mina ägodelar. Av detta lär vi oss att även odygden kan få sin belöning.

Ögonlösa bananvobblare

 

I ett nyligen publicerat inlägg om ögon på beten påstod jag att jag inte äger några vobblare utan sådana. Ögon, alltså. Men det var förstås fel. På bilden ovan syns två blinda vobblare* - överst en Flatfish i lagom storlek för gäddfiske och under den en Kwikfish i UL-storlek - som båda, använda under rätt förhållanden, är mycket effektiva. Alldeles bortsett från att jag inte riktigt begriper var man skulle placera ögonen om man ville förse vobblarna med sådana så kan jag, baserat på mina erfarenheter, inte föreställa mig att det skulle innebära någon förbättring.

Inte heller mina övriga vobblare av banantyp - OK Doke och Heddon Tadpole -har ögon. Vilken, om någon, slutsats man ska dra av detta är oklart men aggressivt vibrerande bananvobblare är bland de mest dödliga beten som finns för ytligt sommarfiske.


*Jag har definitivt ruttnat på inblandningen av engelska i sportfiskesvenskan. Även om låneordet wobbler kan sägas ha vunnit burskap i vårt språk så kommer jag i fortsättningen att försöka använda det svenska vobblare.